Ibland blir jag bara så påmind...













Ibland...ibland blir jag bara så påmind. Som nu ikväll när jag skulle läsa kurslitteratur i kursen om ätstörningar. Jag fixade det inte. Läste, texten började bli suddigare & suddigare tills jag tillslut slog ihop boken & kände att jag behövde sätta mig här & skriva av mig.

Ja, jag är frisk från den där jävla helvetes anorexin...men det har liksom blivit som små ärr, som alltid kommer finnas kvar.Jag kommer nog alltid tycka det är lite jobbigt att t.ex. käka en tårtbit på en onsdag, eller äta en pizza. Men jag  kan hantera känslorna som kommer, det kunde jag inte då, inte förut.

Vet inte varför, men idag har jag tänkt mycket på min behandlare som jag hade då. Jag gick ju trots allt hos henne i tre år. Jag saknar henne, hon var den enda jag vågade lite på.

Jag har varit utan hjälp i över 1 år nu. Det har gått bra, små steg framåt hela tiden, även fast de dumma tankarna kan dyka upp ibland. Men som sagt, nu har jag min "verktygslåda" med mig, jag vet hur jag ska hantera situationerna. Ibland går det galant, ibland går det mindre bra.

Jag vill verkligen hjälpa andra som är i helvetet. Att få jobba med något liknande i framtiden skulle kännas otroligt meningsfullt!

Vi får se!:)

Lite tankar...som bara kom!

Sov gott<3

Puss!
Cattis, hälsopedagogen

Kommentarer
Postat av: Sara

Jag tycker du är jävligt stark!

Jag ser verkligen upp till dig, att du klarade dig ur det även om du såklart har dåliga dagar med, men du är väldigt duktig!

Ville mest säga detta!

Kramar och kämpa vidare!

2010-09-28 @ 18:49:05
URL: http://www.anorexiia.devote.se
Postat av: Margaretha Magnil-Nääs

Hej Kattis!

Jag brukar läsa din blogg ibland. Jag tycker du är superstark och duktig. Livet går upp och ner. Så är det för alla. Så roligt att du och Anders är tillsammans. Också en gammal elev - en toppenkille!

Kram, Margaretha

2010-09-29 @ 21:56:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0