kaktuuus

Hej på er! Har förstått att många har lite funeringar om mig & sjukdomen, kanske hur allt började, var jag befinner mig nu osv. Så här kommer min story, för er!

Allt började med..ja.hm..vad började det med?! Har funderat över det länge. En sak är säker, jag har ALLTID haft orimliga krav på mig själv, har aldrig tyckt att jag har varit bra, nej aldrig. Jag har haft en underbar barndom, de bästa föräldrarna & alltid haft vänner. Så vad gick snett?! Jag fick någon knäpp idé, att jag var tjock! Löjligt, det har jag aldrig varit, har alltid varit hon som alla säger "men ta en kaka till, du som är så smal, eller hur kan du äta så mycket?"...osv. Men som sagt, jag fick en fix idé, då var jag ungefär 14 år. Men det var inte förren jag var 16 som det bröt ut ordentligt,  vid den tidpunkten förbjöd jag i princip alla livsmedel, till och med vatten! Men då kom jag tll en punkt när jag förstod,"JAG BEHÖVER HJÄLP; ANNARS KOMMER JAG ATT DÖ". Idag är jag så glad att jag faktiskt kom till den insikten, annars hade jag nog varit..död..med tanke på att närmare 15 kilo försvann från min redan, smala kropp. MEN! jag började en behandling i Mora på BUP, hos en jättebra behandlare som förstod mig! Skulle inte förvåna mig om hon själv lidit av anorexi..det vet jag inte..men hon har verkligen förstått mig & mina tankar! Hursomhelst! I Januari 2007 fick jag diagnosen Anorexia Nervosa. I början var allt skitjobbigt, jag ville bara dö, så många gånger som jag tänkte hoppa framför en bil, men jag kunde inte. Något höll mig kvar, tron på att jag fan skulle fixa det här, att jag skulle klara det! Jag är glad att jag inte gav upp hoppet. Jag fick ett matschema att följa, ätträning, där jag åt tillsammans med min behandlare, fick lära mig hur en normal portion såg ut. När vikten så småningom började stabiliseras började vi med själva terapin & samtalen, mycket jobb med KBT, hur man ska förändra sitt tankemönster osv. Vägen har varit lång & krokig, ibland har jag känt mig riktigt starkt & det har känts bättre & bättre, men sen blir det bakslag helt plötsligt. Två steg fram & ett tillbaka. MEN! Huvudsakern är att det faktiskt går framåt, för det gör det, om än sakta!

Så, vart befinner jag mig i sjukdomsstadiet idag kanske nni undrar? Om jag säger så här, idag är mitt mål att ta hand om min kropp, försöka återgälda allt lidande jag har givit den, reparera kroppen & själen på ett bra & hälsosamt sätt. Jag har nått en normalvikt & mår mycket bättre fysiskt & även psykiskt. Idag är jag noga med att äta regelbundet, 5-6 mål om dagen, för att jag MÅR BRA av det. Jag älskar att träna, men idag gör jag det måttliligt, & jag tränar inte under tvång, eller går ut & tokgår i flera timmar som jag gjorde förut. Jag kan äta i stort sätt allt, eller där ljög jag lite. Saker som är lite jobbiga är t.ex pizza, hamburgare, såser, bakverk & godis. Men det är sådant jag jobbar med! Ni ser, jag åt pizza i fredags, för ett år sedan hade det aldrig varit aktuellt, men nu klarade jag det fint:) 

Min dröm är att hjälpa andra människor som har haft samma problem, för jag vet att DET GÅR att bli FRISK från HELVETET! Jag vet att man inte tror det när man befinner sig mitt i det, men jag lovar & svär, det går! Sluta aldrig kämpa underbara ni, för det går & det är sååå värt det, att få tillbaka livet! 

Så, tvivla aldrig, just Du klarar det!:)