kaktuuus

Mm, god kväll:)

Sitter här med en kopp blåbärste, har på mig Anders joggingbrallor, stor mysig t-shirt & raggsockor! Mmm...nu fattas det bara en sak! Att Anders hade varit här & hållit om mig & pussat mig på pannan. Men ja, man kan inte få allt! har hursomhelst varit ute på en härlig löptur:)

Jag blir så glad. I nästan ett år har jag varit sjuk - förkyld, bakterie infektion, virus, allt! Ätit penicillin & varit till olika läkare i omgångar. Immunförsvaret har fått sig en rejäl skjuts neråt. MEN! Jag börjar sakta men säkert komma tillbaka igen! Visst, jag är fortfarande väldigt trött, men det kanske tar ett tag för kroppen att återhämta sig. Sedan har det varit så många omställningar. För 6 månader och två dagar sedan så blev det Anders & jag- på riktigt. Ni som vet storyn vet hur stort det är. Efter så många år. Det blev han & jag - jag som hade givit upp för längesedan. Nummer två var att jag kom in på hälsopedagogiska programmet här i Gävle, fick för första gången flytta hemifrån - 25 mil. Kanske inte jättelångt, men en bit.

Men nu börjar jag komma tillbaka på banan. Jag pluggar det jag är mest intresserad av i hela världen - HÄLSA! Kost, träning, stress, missbruk, beroenden, kroppen, pedagogik, möte mellan människor - allt! Hur lyxigt är inte det alltså?!:) Jag har börjat träna igen, så som jag har längtat! Speciellt efter löpningen! Jag har varit så ledsen så många gånger när jag har suttit där & snorat, haft ont i halsen. Men nu! PLUS att jag har fina vänner & en underbar pojkvän som jag verkligen vill åldras tillsammans med, som jag vill ha en familj med & som jag vill bo i en litet rött timmerhus med vita knutar med:) Jag längtar verkligen till den dagen jag får somna i hans armar-varje kväll.

Störst av allt är kärleken.

Puss!
Cattis, hälopedagogen.