kaktuuus

Ibland...ibland blir jag bara så påmind. Som nu ikväll när jag skulle läsa kurslitteratur i kursen om ätstörningar. Jag fixade det inte. Läste, texten började bli suddigare & suddigare tills jag tillslut slog ihop boken & kände att jag behövde sätta mig här & skriva av mig.

Ja, jag är frisk från den där jävla helvetes anorexin...men det har liksom blivit som små ärr, som alltid kommer finnas kvar.Jag kommer nog alltid tycka det är lite jobbigt att t.ex. käka en tårtbit på en onsdag, eller äta en pizza. Men jag  kan hantera känslorna som kommer, det kunde jag inte då, inte förut.

Vet inte varför, men idag har jag tänkt mycket på min behandlare som jag hade då. Jag gick ju trots allt hos henne i tre år. Jag saknar henne, hon var den enda jag vågade lite på.

Jag har varit utan hjälp i över 1 år nu. Det har gått bra, små steg framåt hela tiden, även fast de dumma tankarna kan dyka upp ibland. Men som sagt, nu har jag min "verktygslåda" med mig, jag vet hur jag ska hantera situationerna. Ibland går det galant, ibland går det mindre bra.

Jag vill verkligen hjälpa andra som är i helvetet. Att få jobba med något liknande i framtiden skulle kännas otroligt meningsfullt!

Vi får se!:)

Lite tankar...som bara kom!

Sov gott<3

Puss!
Cattis, hälsopedagogen